FÅNT JA EN KÖRV SÅ HUPPA JA I ÄLVA



De va ettemidda ut i Koppäbä och ja va hänne och dänne
jag va uppa och nere och inna och uta i Köppebä

Fånt ja en körv, så huppa ja i älva
fånt ja en körv, så huppa ja i älva
fånt ja en körv, så huppe ja i älva i Köppebä

Fassan o Mossan har kåk uti Fossa
dit ska jag åka och strula o jossa
sen tar jag bussen å åker hela vägen till Köppäbä

När ja e ledig så gå ja på Vallen och hejar på Brage
o va de beror på de vill ja inte tala öm...

Det pratas understundom mycket om The American Dream.
Innebärande att vem som helst, småsturig skurtant som depraverad mes, flegmatisk fetknopp som svagsint VVS-montör en dag kan gå ifrån ingenting till att bli en megakändis.
Richard Millhouse Nixon var kanske den talanglöse jänkare som gick allra längst, ty han blev president 1968.
The American Dream bygger på tanken att det enbart är fantasin som sätter gränser. Har du en bra idé, ett genomtänkt koncept och en stringent vision om vad du vill åstadkomma, kan du gå hur långt som helst.
Du kan tjäna pengar på din idé, byta samhällsklass, göra dig själv ekonomiskt oberoende och lägga grunden för ett världsimperium, enbart för att du och ingen annan kom på att blanda vaniljglass med bashögtalare, eller vad nu din snillrika idé består av.
Underbart, jämlikt och oerhört uppbyggligt för själen.

1980 befann sig en musiklärare vid namn Bengt Pegefeldt på sin arbetsplats Forrsa Äng-skolan i Borlänge.
Han kände sig tillfreds med sin tjänst på skolan och alla de välartade och manchesterklädda elever som pliktskyldigt blåste på i blockflöjten, slamrade med de exotiska, afrikanska rytminstrumenten (som egentligen kom från Åhléns men va fan) och klinkade fram Yesterday på ukulele. Kort sagt; livet var kalas. Han var 25 år gammal och hade en attraktiv mustasch, inte helt olik Burt Reynolds.
Ändå saknades något.

Läroboken med alla sina sånger (Hasta Manana, I natt jag drömde och Ulf Peder Olrogs betagande Schottis på Valhall med flera) var förvisso uttjatad men inte helt oäven ur pedagogisk synpunkt. Möjligen var det lite för lite nerv och känsla i de sånger Skolstyrelsen via ombud anmodat eleverna att sjunga.
Pegefeldt ville ändra på detta genom att ge eleverna en egenkomponerad låt inför nästa termin.
Sagt och gjort. Hösten 1980 lät han sina elever stifta bekantskap med den oförställda skrönan kallad Köppäbävisan.

Låten blev bland Pegefeldts elever en sådan succé att vi för att hitta en till fullo verkande likhetsgranskning tvingas nämna populariteten hos verk såsom Harry Potter eller Idolfinalen i TV4 för dagens unga. Så stor och så populär var Köppebävisan för mellan- och högstadieelever 1980.

- Även vännen och radiojournalisten Johan Thorén fick höra den och blev eld och lågor.
Han ville att jag skulle komma till Radio Dalarna och göra en lokal inspelning. Men då ska jag ha ungarna med mig, svarade jag, har Pegefeldt själv sagt till Dalarnas Tidningar, då de 2006 påpassligt publicerade en minnesartikel för att högtidlighålla 25-årsminnet av låtens s. k break 1981.

För det var efter att SR Dalarna bandat låten (alla paralleller till inspelningen av Sgt Pepper-plattan av Beatles 1967 viftar den alltid like blygsamme Pegefeldt bort med en spasmatisk axelryckning) som Köppebävisan verkligen nådde ut och snabbt som en SJ-ostmackas väg genom peristaltiken gick det....

Etta på Svensktoppen 1981 och en rikstäckande turné genom långa landet Falukorv. Möjligen var det en sådan korv Bengt krävde för att slippa hoppa i älven, ett elegant formulerat självmordsbrev på dalmål, minsann. Nåväl.

Hade nu Pegefeldt varit född i USA hade han efter en sådan makalös succé fått guldkort på New Yorks finaste krogar, fria hotellnätter livet ut, långhåriga groupies i alla legitima åldrar och egen villa med pool, jacuzzi och safari-inspirerad bardisk målad i khakifärg i Beverly Hills. Med mera, med mera.
Hade Pegefeldt varit amerikan kanske han grundat The Pegefeldt Koppeba Music and Agricultural Youth University i Pennsylvania.

Så blev det nu inte. Pegefeldt bor kvar i Dalarna. Han hade lovat sina elever en resa till Liseberg om turnén slog väl ut.

Pengarna räckte ända till sexton dagars vistelse i Florida och ett uppskattat besök på Disney World.

Och hotet om att han faktiskt skulle hoppa i älven om ingen korv serverades blev lyckligtvis aldrig verklighet.



Kommentarer
Postat av: Ozjeppe

Åh fy vad jag minns denna blaj-landsplåga! Även som ganska musiktolerant 13-åring då, så hatade jag den när den förvandlade hela Sverige till ett Redneck-land i miniatyr... Underbar analys-anekdot, också; Yesterday på ukulele, haha!

2008-09-08 @ 09:59:23
URL: http://ozjeppe.blogspot.com
Postat av: camilla

den är ganska bra den låten

2013-05-19 @ 18:41:45
URL: http://www.facebook.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0